[1993-10-09] [1993-09-27] låten "Vargavinter" [1994-02-06] korrektur [1999-06-02, 22:38-22:47] omformaterad till en enda fil Big Fish: Vargavinter [BIRD 068 CD] (c)1992 (Easter) Strontium Records 1. Fredlös (intro) 2. Den smala vägen 3. Framtiden är här 4. Insikt 5. Människopyramiden 6. Död mans vals 7. Aldrig riktigt fram 8. Missbrukarvisa 9. Inmarsch 10. Epistel nr.34 11. Vargavinter 12. Ballad om natten 1. Fredlös (intro) 2. Den smala vägen För mycket länge sen, fanns en liten grå by på ett berg. Både människorna och husen hade samma gråa färg. Efter hundra gråa år, kom guden ner och sa; - Jag förgiftar vattnet i brunnen, om en eller annan dag. ...och det vatten jag från himlen regnar ner, kommer att förvrida hjärnorna på er, utan att ni ser... Men det var bara en i byn, som trodde vad guden sagt. Han började samla det friska vattnet i tunnor, i flitig takt. Och när vattnet sen blev förgiftat, fick han se den väntade syn. Själv var han precis som vanligt, men dom vara galna nere i byn. ...och det vatten gud från himlen regnar ner, kommer att förvrida hjärnorna på er, utan att ni ser... Då han gick för att hälsa på, blev han attackerad där han kom. De trodde det var han som var galen, för han var ju inte alls som dem. Så till slut, gav mannen upp, det blev mer än han klarade av, han kunde inte bära sitt sunda förstånd och den ensamhet det gav. ...på en plats där alla tyckte likadant, sätter den som inte tror att det är sant, sitt liv i pant... 3. Framtiden är här Så kom alla människor, kriget är slut! Alla tjuvar är döda - ni kan lugnt komma ut. Vi har väntat så länge, får igen tusenfallt. Här finns högar utav prylar, för mycket av allt. Här kan vi äga, konsumera och le, eller prata med varandra tills vi tröttnar på det. Naturen är borta, och med den all jobbig mygg. Alla dårar sitter inne, du kan känna dig trygg. Det gäller bara dom av finaste sort! De svaga människorna, sopar vi bort! Finns inte plats för dom på eran stora fest. Där allting handlar om att rikast är bäst! Framtiden är här. Framtiden är här! Mina damer och herrar; ställ upp er på led! - Här finns plats för alla - här får alla vara med. Fast otäcka människor, får inte gå och drälla, så som knarkare, fattiga och intelektuella. Nej, här finns bara plats för direktörer och befäl, dom andra har vi äntligen lyckats slå ihjäl. Skulle ni åka fast, är det inte någon fara, bara visa era pengar, och ni slipper betala. Det gäller bara dom av finaste sort! De svaga människorna, sopar vi bort! Finns inte plats för dom på eran stora fest. Där allting handlar om att rikast är bäst! Framtiden är här. Framtiden är här! 4. Insikt När jag växte upp, på en liten grusig gata, fanns det aldrig nån, som lärde mig att hata. Men från allt jag ser av världen runt omkring mig, nuförtiden pressar någonting mig. Inget är rent, inget är sant. Allting är likadant. Då var jag liten oskyldig och glad, mitt samvete ett obefläckat blad. Men nu så vet jag, jorden är så stor, och ingenting är nånsin som man tror. Inget är rent, inget är sant. Alltid likadant. När jag växte upp på en liten grusig gata, fanns det aldrig nån, som lärde mig att hata. Men ju mer jag ser av världen runt omkring mig, nuförtiden pressar någonting mig. Inget är rent, inget är sant. Alltid likadant. 5. Människopyramiden Det var en gång en vacker värld av människor och natur. Här fanns inga länder, rena stränder, och inga djur i bur. Men så en dag kom någon på, att han ville komma upp över andra, så i stället för att stå på samma nivå, börja man klättra på varandra. Du når högre från hans huvud, än om du står brevid, så bygger vi oss en tjusig männskopyramid. För att hålla sig kvar på toppen, får man kämpa för sitt liv! Näsor knäcks, och revben spräcks, i detta våldsamma tidsfördriv. Och om din vän skulle trilla, eller nån under dig, dör av svält, får du kämpa för att hålla din egen position. Det säger ju sig självt! Du når högre från hans huvud, än om du står brevid, så bygger vi oss en tjusig männskopyramid. - Som upptar all vår tid! Och om nån ovanför dig tappar greppet, så har du chansen nu. Klättra upp på hans plats, ta över hans jobb och ragga upp hans fru. Och alla ni som klättrar kommer aldrig att förstå, att för varje steg ni tar uppåt, blir det längre till marken ändå. Det var en gång en vacker värld av människor och natur. Här fanns inga länder, rena stränder, och inga djur i bur. Men så en dag kom någon på, att han ville komma upp över andra, så i stället för att stå på samma nivå, börja man klättra på varandra. Du når högre från hans huvud, än om du står brevid, så bygger vi oss en stilig männskopyramid. - Som upptar all vår tid! 6. Död mans vals Per Ersson, smed i byn, han spelade på sin fela, men han var inte nöjd med farten i det han spela, stämde så träff med djävulen uti skogen, och vår vän pantade sin själ. Han kunde aldrig någonsin sluta spela. Det sägs att Per Ersson hade makt att få döda män att valsa. Skratta så gott när han ur brännvinsbuteljen halsa, fingrarna di var röda av blod, ögonen de var utan vett och sans. Han kunde aldrig någonsin sluta spela. Vet att så kan det gå, för giriga män, som söker för mer än vad de en gång fått att ha! Smeden han gick och hängde sig, för han visste väl inte något om att ge och ta! Per Ersson, stackars kräk, han finns inte här på jorden. Han har väl hamnat bland de andra i djävulshorden. Straffet är hårt för den som är hård, ingen hade kunnat förutspå hans död. Än kan man höra stackars Per Ersson spela! Ja, så kan det gå, för giriga män, som söker för mer än vad de en gång fått att ha! Smeden han gick och hängde sig, för han visste väl inte något om att ge och ta! Tag lärdom! Så kan det gå för giriga män, som söker för mer än vad de en gång fått att ha! Smeden han gick och hängde sig, för han visste väl inte något om att ge och ta! 7. Aldrig riktigt fram Jag försöker få kontakt med handen där borta, för jag vet ju att den tillhör mig. Men händerna försvann. - Jag nådde aldrig riktigt fram. Så kryper jag mot dörren där mitt hem ska vara, och jag hoppas den ska öppna sig. Men den stängdes med ett slam. - Jag nådde aldrig riktigt fram. Och varje dag, så vill jag dom ska se, hur mycket dom vill ha som jag kan ge, för jag kan aldrig få det jag vill ha. - För jag når aldrig dit jag ska. Sen säger dom att jag ska skämmas för det som jag gjorde härom natten på stan. Men jag kände ingen skam. - Jag nådde aldrig riktigt fram. Och när jorden som jag stod på exploderade tvärt, och jag rasade ner i ett hål. Då gömde jag mig i stål. - Jag nådde aldrig till mitt mål. Men varje dag, så vill jag dom ska se, hur mycket dom vill ha som jag kan ge, för jag kan aldrig få det jag vill ha. - För jag når aldrig dit jag ska. Jag försöker få kontakt med handen där borta, för jag vet ju att den tillhör mig. - Men jag nådde inte fram. 8. Missbrukarvisa Nu vill jag dansa en galen dans, ord och tankar förutan. Som det där utanför inte fanns, ej heller flaskan och sprutan. Jag har kryddat min värld för hårt, så att den bränner i strupen. och snart så bärs jag väl slutligt bort, då jag har tagit sista supen. Jag har en dröm om en vacker värld, som är en fröjd för alla sinnen. Dit vill jag starta en sista färd, bort från alla vidriga minnen. Och människan är i grunden god, vår värld en fin plats att vara. Om du har lyssnat till mina ord, kan du då detta förklara!? ...och människan är i grunden god, vår värld en fin plats att vara! ...och människan är i grunden god, vår värld en fin plats att vara! ...och människan är i grunden god, vår värld en fin plats att vara! ...och människan är i grunden god! Vår värld en fin plats att vara! 9. Inmarsch Jag känner lukten av upptrampat damm och jag ser mot horisonten där solen just kommit. Tiotusen man, tiotusen monster, tornar upp sig mot himlen, så långt jag ser. De trampar på, de klampar närmare, mot den klippa där jag står och betraktar allt. Himlen är röd, molnen svarta, och det har plötsligt blivit fruktansvärt kallt! Och marken skälver! Mitt huvud är tungt, bröstet värker, och hjärtat känns som en tagg av stål. De kommer närmare, de har gått långt, men de går fortare nu när de ser sitt mål. Jag hör explosioner, långt härifrån, jag känner lukten av brandrök och dynamit. Jag springer, jag springer nu, jag flyr för mitt liv men de har redan hunnit hit! Och marken skakar! 10. Epistel nr.34 (Av Carl Michaël Bellman) Ack, vad för en usel koja! Spräckta rutor, brutna lås! Tuppen en gal en sträv hoboja, trumman hörs i gränden slås. Wer da? Wer da? Larm på gatan. Jeppe, blås i tornet, blås! Som en gås kacklar den satan. Klockan klämtar, vatten fås. Pumpen gnäller, skorsten sprakar, hästen gnäggar vid sin töm, jorden gungar, sprutar brakar, böjan susar i Norrström. Manskap, sväng i divisioner, skyllra, marsch och flaskan töm! Stjäl och göm! Marsch i plutoner! Stör de skönas midnattsdröm! Kors, bland dessa Sodoms murar är det svårt att hitta rätt; mörka valv och heta skurar brylla ögat på allt sätt. Här bor Movitz! Kors, vad buller! Brandsignal och bajonett, menuett, tjuvar, patruller, jungfruröster, klarinett! Där hans port, där skylten hänger. Skål, min bror, av hjärtans grund! Löjet sig så milt framtränger ur en gul och bleknad mund. Gubben Movitz ler och nickar, men från Charons mörka sund dödens blund i dina blickar bådar snart din sista stund. Vräk på nacken basfiolen; eld i skruven, röd och varm. Tag den stora läderstolen; akta dyna, fot och karm! Flöjten, lyran och bassongen, häng dem frammanför din barm! Lustigt larm! Glöm ej hovtången; stick valthornet på din arm! Jordens gudar, all er lycka är ett stoft, ett glittergrus; fattigdomen vid sin krycka lämnar lätt sitt trånga hus. Movitz går till närmsta krogen, borgar där förnöjt ett krus, tar ett rus, tapper och trogen, somnar vid ett sexörsljus. 11. Vargavinter Fredlös man har en lott så svår, när han hemmåt från fälten går. - Drömmer och ser i en syn, alla människor har frusit ihjäl i byn. Det här kan förhindras snart, med värmande eldar och lager av mat. Sa han, och vid konungens bord, lade han fram sin plan, ord för ord. För här ska bli en härjande vinter, kölden ska bita i kött och i själ. Den bistraste vintern i mannaminne, för fredlös, för kung och för träl. Det här kommer aldrig gå väl. Men kungen sa, "Vad är det för prat!?" "Gå är ni snäll, ni är smusig och lat!" "Allt ska förbrukas precis som förut!" Mannen sa; "Tack!", och gick ut. Men tiden gick, och hans dröm slog in, vintern blev värre än någonsin. Tretusen dog, under tvåhundra dar, och kungen sa, "För hit den där karln!" För här ska bli en härjande vinter, kölden ska bita i kött och i själ. Den bistraste vintern i mannaminne, för fredlös, för kung och för träl. Det här kommer aldrig gå väl. Han spottade hårt och gav sina män; order om att gripa vår vän. Allting skedde precis som det spått, du ska sona ditt vidriga brott. På knä ska domen tagas emot, du ska skiljas i från hand eller fot! Och som du är en fredlös figur, ska du steglas, och dö som ett djur! 12. Ballad om natten Min vän, jag har sett att om natten, då skymningen just tagit slut. Drar mörkret sig ut över vattnen, och stannar så någon minut precis innan natten sprids ut. Om natten syns våra bekymmer, så otroligt banala och få. Den som har problem när det skymmer, får snart annat att tänka uppå, då träden blir svarta och grå. Om natten, min vän, kan jag lova, känner ingen till lågkonjukturen. Då teve och människor sova, då lever och härskar naturen. Kungar om natten är djuren. Och drömmen om lyckan är vacker men den kommer nog aldrig att nås. I torp eller slitna baracker, i trasor eller dyrbara krås, lyckan är fast bakom lås. Min vän, jag har sett att om natten, då skymningen just tagit slut. Drar mörkret sig ut över vattnen, och stannar så någon minut precis innan natten sprids ut. [[eof]]